Den här hemsidan använder cookies för att garantera att du får den bästa tänkbara upplevelsen när du besöker webbplatsen. Se vår integritetspolicy för mer information om det här. För att godkänna användningen av icke-essentiella cookies, vänligen klicka "Jag håller med"
Det typiska faluröda tvåvåningshuset med vita knutar, små fönster och de fantastiska dubbeldörrarna har ett förflutet som bostad åt en av våra stora nykterhetskämpar, nämligen Peter Wieselgren. Och när en står där med ett kulturarv att förvalta känns det rätt och riktigt att ta reda på mer om historien bakom. Så här kommer kortversionen.
Peter föddes på gården Spånhult år 1800. Han var andre son till Elin Ingemarsdotter och Jonas Jonsson. (Han föddes dock på andra sidan vägen, huset flyttades till sin nuvarande plats 1804.) Det visade sig tidigt att Peter var ämnad åt något annat än att arbeta på föräldrarnas gård. Redan som åttaåring hade han läst hela bibeln och som tioåring hade han skrivit psalmer, så det stod klart redan då att han skulle bli präst.
Under studietiden i Växjö bildade Wieselgren år 1819 tillsammans med några studiekamrater en kristen gymnasistförening, som trots sin korta livstid, rönt stor uppmärksamhet som Sveriges första nykterhetsförening.
Wieselgren prästvigdes 1833 och blev samma år kyrkoherde i Västerstads församling i Skåne. Han grundade där Västerstads nykterhetsförening bland bönderna som brände sprit till husbehov. När föreningen var tre år gammal hade han lyckats få 200 bönder att sluta med hembränning. Det var faktiskt till slut Wieselgrens kamp mot hembränningen som starkt bidrog till att lagarna skärptes 1855 och att möjligheten till husbehovsbränning helt avskaffades år 1860.
Peter Wieselgrens barndomshem var bebott fram till 1950-talet. År 1961 förvärvades fastigheten av Wieselgrensstiftelsen. 1969 öppnades gården som museum och den var museum fram till början av 2000-talet då det såldes till en privatperson.
Nu när min dröm om att ge gården nytt liv genom mina blomsterodlingar är på väg att bli verklighet hoppas jag att jag samtidigt ska lyckas förvalta gårdens historia. När ni under sommaren går runt i odlingarna och plockar blommor gör ni det på en plats med anor. Så välkommen till Wieselgrensgården, där det odlas blommor på historisk mark.
Vill du läsa den längre versionen? Den finns på Wieselgrensgården. Välkommen!
/Rebecca